Södra Skärgården MKB

Gö­te­borg Vat­ten pla­ne­rar att för­läg­ga nya spill­vat­ten­led­ning­ar mel­lan öar­na i Söd­ra Skär­går­den och till en ny an­slut­nings­punkt vid Älv­nab­ben på fast­lan­det. Ge­o­sig­ma an­sva­rar för ar­be­tet med mil­jö­kon­se­k­vens­be­skriv­ning­en som ska upprät­tas för till­stånd till vat­ten­verk­samhet.

I den­na pro­cess fram­kom un­der som­ma­ren 2011 krav från Läns­sty­rel­sen gäl­lan­de un­der­sök­ning av bott­nar med av­se­en­de på be­stånd av ål­gräs.

Ål­gräs­mil­jöer­na är skyddsvär­da bi­o­to­per ef­tersom de är vik­ti­ga upp­växt­plat­ser för fisk och hy­ser en hög bi­o­lo­gisk mång­fald. Ål­grä­set har ock­så mins­kat kraf­tigt längs väst­kus­ten de se­nas­te 20 åren, fram­fö­rallt be­ro­en­de på att vatt­net bli­vit grum­li­ga­re vil­ket är en följd av öv­er­göd­ning och ökad båt­t­ra­fik. Många mil­jöer för­svin­ner el­ler ska­das ock­så ge­nom fri­tids­båts­t­ra­fi­ken och mudd­ring­ar.

Vår upp­d­rags­le­da­re tog så­le­des kon­sult­bad­byxor­na på  och be­gav sig ut för att dy­ka i syf­te att av­fär­da el­ler be­kräf­ta att det rör­de sig om ål­gräs­mil­jöer. Ar­be­tet ut­för­des un­der ut­märk­ta vä­der­förhål­lan­den. Vatt­net var dock grum­ligt och vid Styr­sö Brat­ten var båt­t­ra­fi­ken in­ten­siv var­för dyk­ning med tu­ber uteslöts. Även om en dyk­flag­ga sätts upp kan man in­te förut­sät­ta att båt­fa­ra­re för­står in­ne­bör­den el­ler vi­sar den hän­syn som krävs. Ål­grä­set växer dock nu­me­ra in­te gär­na dju­pa­re än 5 m var­för snork­ling var ett ut­märkt om än mer fy­siskt an­sträng­an­de al­ter­na­tiv. Tran­sek­ter (sök­lin­jer) la­des ut med syft­ning och i vis­sa fall följ­des djup­kon­tu­ren. Även tran­sek­ter tvärs djup­kur­vor­na gjor­des.  Längst in vid land, i små­båtsham­nen, kun­de snabbt kon­s­ta­te­rats att ve­ge­ta­tion var obe­fint­lig ge­ne­rellt. Läng­re ös­terut så öka­de ve­ge­ta­tio­nen och en­s­ta­ka plan­tor med ål­gräs hit­ta­des längs led­nings­sträck­ning­en. Längst ut mot Don­sösun­det ha­de ti­di­ga­re iden­ti­fi­e­rats ett band av ve­ge­ta­tion tvärs led­nings­sträck­ning­en mel­lan öar­na. En dyk­balb an­vän­des som ut­gångs­punkt och punktvi­sa dyk­ning­ar gjor­des ned till 4-5 m djup. Ve­ge­ta­tio­nen be­stod av en tätt be­vuxen ål­grä­säng som i stort sett mot­sva­ra­de den yta som ti­di­ga­re iden­ti­fi­e­rats.